Rundvandring i 1800-talets Stockholm

Det sena 1800-talets Stockholm var en expansiv tid. Under 1880-talet uppfördes över 2 000 nya bostadshus, många på spekulation, framför allt i nya områden på Östermalm, Norrmalm och Kungsholmen. Man byggde nya, pampiga gator som Odengatan och den hett efterlängtade Birger Jarlsgatan. Packartorgsgatan blev Biblioteksgatan. Mellan 1850 och 1900 mer än tredubblades befolkningen. Många sökte sig till Stockholm för att få arbete i stadens alla fabriker.

Stora fabriker på den tiden var Nobels dynamitfabrik vid Vinterviken, Barnängens tekniska fabrik på Söder, spritfabriken på Reimersholme och Liljeholmens Stearinfabrik. 

Reymersholms Spritfabrik
Liljeholmens Stearinfabrik

Det var nog lite si och så med hygienen, men det fanns gott om parfymfabriker och affärer som sålde doftande tvålar och Eau de Cologne. Barnängens fabriker på Södermalm som grundades 1868 tillverkade bläck men också Eau de Cologne och tvål. 1897 kom storsäljaren Vademecum.
Ett annat välkänt kemiskt-tekniskt företag var Hylin & Co på Östgötagatan 31, som förpackade sina parfymer i eleganta flaskor. Hylins hade ett parfymmagasin på Regeringsgatan 8, där man sålde tvålar, essenser, Eau de Cologne, pomador, hår-oljor, tvål-spiritus (ett verksamt medel mot reumatism), luktdynor, “samt för övrigt en mängd för den finare toaletten passande fabrikater” (annons i Stockholms Adresskalender 1872).  

Hylin & Co, Tvål- och parfymfabrik, Östgötagatan 31

F. Paulis Parfymfabrik låg på Fleminggatan 39 åren 1867–1936. Man tillverkade bl.a parfymer, tvål och “tekniska fabrikater”, t.ex. Azymol stimulus, ett hårvatten för män. En annan storsäljare var Ovicula äggtvål. Fabriker och butiker fanns på fler orter i Sverige, bl.a. i Göteborg och Jönköping. 

Parfymeri F. Pauli, Fleminggatan 39

De allmänna badinrättningarna var viktiga för hygienen. Där kunde man också lämna in tvätt som på Centralbadets bad- och tvättinrättning som kom i början av 1900-talet. Centralbadet var när det öppnade landets modernaste bad med tre bassänger, kolsyrebad, elektriska ljusbad och solbad på taket. Det var nya idéer om hygien för folket, som hade Wilhelm Klemming som främste företrädare, med friluftsbad och sport. Simhallen blev en av det nya seklets symbolbyggnader. 

Kork importerades från Portugal och användes för många ändamål. Wicanders korkfabrik startade på Brännkyrkagatan 66 med 125 anställda, däribland frigivna fångar. Kork exporterades till stora delar av Europa. Grundaren August Wicander blev mycket rik och byggde Villa Lusthusporten på Djurgården. Släkten bodde också på Harpsund som senare donerades till svenska staten. 

Wicanders Korkfabrik, Brännkyrkagatan 66

Vad är en bresiljefabrik? Enligt Wikipedia är bresilja en art inom Bresiljesläktet i familjen ärtväxter och förekommer naturligt i Brasilien. Man utvinner färgämnet bresilin som vid oxidation ger en röd eller brun färg som bland annat används vid textilfärgning. Importen av bresiljeträ var så viktig att den gav namnet till Brasilien. 

Nya Bresiljefabriksaktiebolaget, Liljeholmen

Åkerlindska Kakelugnsfabriken låg på Hantverkargatan under åren 1850-1892. Den grundades av Olof Åkerlind, en driftig bondson från Vingåker, som lyckades få patent på släta kakel efter holländsk förebild. De första ugnarna var enkla och vita men sedan gjorde man allt mer dekorerade ugnar. Åkerlind var mycket framgångsrik och lyckades få en beställning på kakelugnar till alla stationshus utmed floden Daugava i Lettland – från Riga till Düna. Det fanns t o m planer på att exportera kakelugnar till Frankrike. 

Åkerlindska Kakelfabriken, Hantverkargatan 29

Collanolja användes för konservering av skor, remtyg, suffletter, maskinremmar m m. Fabriken låg på Högbergsgatan 71. Den 12 februari 1948 var det en våldsam eldsvåda i byggnaden.  

Collanoljefabriken, Högbergsgatan 71

Bryggerierna med sina karaktäristiska byggnader fanns i alla stadsdelar. S:t Eriks Bryggeri, Grönwalls Bryggeri, Hamburgerbryggeriet, Münchenbryggeriet och Nürnbergs Bryggeri var några av de större bryggerierna på den tiden. 1899 fanns det 13 bryggerier i Stockholm.
Stockholms Bryggerier var ett konsortium som bildades på 1870-talet för att kunna få upp ölpriserna och lönsamheten. De första bryggerierna som kom med var Hamburgerbryggeriet och Nürnbergs Bryggeri. Sedan köptes Neumüllers Bryggeri, Piehls Bryggeri och Grönwalls Bryggeri. 

Aktiebolaget Stockholms Bryggerier, tidigare Hamburgerbryggeriet, Surbrunnsgatan 52

Med en ökande befolkning behövdes det också butiker. De nyinflyttade behövde få tag på inredningsdetaljer och möbler.

Dessles Bosättningsmagasin, Drottninggatan 61
Engelska Jernsängsfabriken A. Berg & Co, Drottninggatan 100

Stockholm var en livlig handelsstad och det fanns gott om importvaror som skulle säljas. Med de nya påkostade husen kom det också en en ny överklass som efterfrågade lyxvaror som champagne och eleganta kläder. Vin- och spritbutiker  som framför allt sålde punsch och cognac fanns det många av. Cederlunds punsch hade till och med sitt lager under Kungl. Slottet (med ingång från Slottsbacken)! 

Arvid Nordquist, Sturegatan 38

 

Leffler & Co, Hötorget 6
Dalheim & Engström. Viner & spirituosa i parti och minut. Kontor och lagerkällare Götgatan 1 (ingång från Södermalmstorg)
Carl Fogelin Snus och tobaksaffär, Hötorget 13 och Kornhamnstorg 53
John Löfgren & Co Siden- och manufakturaffär, Fredsgatan 13
Kappmagasinet Mme de Thanch Höckendorf, Götgatan 9
Sigrid Hanséns Kappaffär, Västerlånggatan 29

Vad är korta varor? Det var mindre nyttoartiklar, t ex ekiperings- och sybehörsdetaljer som såldes styckevis eller dussinvis. Långa varor, däremot, såldes per vikt eller längd. G. Abramsson & Co var en grosshandel som sålde korta varor och låg på Munkbrotorget. Firman grundades 1840 i Göteborg. Man sålde allt möjligt från små nyttighetsprylar och lyxattiraljer till kläder och tyger, nästan som dagens varuhus och kom snart  att räknas bland Göteborgs och landets främsta på området. 1850 öppnades en filial i Stockholm som förestods av den yngste brodern Gabriel Abramson. 

G. Abramsson & Co, Munkbrotorget 2

Några få av det sena 1800-talets butiker fanns kvar länge, som exempelvis MEA, Bastmans och Slöörs järnhandel. 

MEA. Centrum för näringslivshistoria

Militärekiperingsbolaget eller MEA var från början en postorderfirma för militärer. Man sålde allt som den tidens militär kunde tänkas behöva. Men så småningom blev det ett varuhus för det eleganta Stockholm. Där köpte man studentmössan eller den eleganta middagsklänningen. 

Militärekiperingsaktiebolaget (MEA), Hamngatan 3A
Georg A Bastman, Kungsträdgårdsgatan 12
Julius Slöörs Järnaffär, Järntorgsgatan 2

Vanliga matbutiker fanns i nästan varje kvarter. Det här är några av de större och finare som kunde kosta på sig eget brevpapper.

C A Åkerholms Specerihandel, Götgatan 28
Sundbaum & Wennborg Delikatesshandel, Nybrogatan 64

Trots det intensiva bostadsbyggandet fanns det plats för hantverkare och småindustri av olika slag som låg utspridda över malmarna, framför allt på Söder.

Brinck & Hafström var en av de första tobaksfabrikerna i Sverige som började tillverka cigaretter 1873. Redan 1875 tillverkades 212 000 cigaretter till ett värde av 2 500 kr. 

Brinck, Hafström & Co Tobaksfabrik, Götgatan 59-61
C T H Rahm, Koppar- smides- och plåtslageri. Fabriksbod, Mäster Samuelsgatan 11
Böhlmarks Lampfabrik, Högbergsgatan 21
Stocklassas Borst & Penselfabrik, Björngårdsgatan 15

Vid Stockholmsutställningen 1866 upptäckte man att det saknades hotell av internationell standard i Stockholm. Det fanns bara enkla rum för resande främst i området mellan Västerlånggatan och Stora Nygatan.
Regis Cadier, en fransman som hade arbetat som kock i S:t Petersburg, öppnade 1874 Grand Hotel “såsom bostad för främlingar och restaurant av första ordningen samt festlokal” (Lundin, Nya Stockholm). Turisterna kom till Stockholm, både från övriga Sverige och andra länder. De allra bäst beställda bodde förstås på Grand Hotel. Den 23 september 1885 inträffade en svår olycka utanför hotellet. Christina Nilsson hade stått på en av hotellets balkonger och sjungit när det blev panik i folkmassan. 18 personer dog och många blev svårt skadade i folkträngseln. 

Grand Hotel, Blasieholmen

Om Grand Hotel med sin eleganta restaurang lockade till sig de förmögna stockholmarna så roade sig vanligt folk på de betydligt enklare nöjesetablissemangen. Under första halvan av 1800-talet omvandlades de gamla kaffehusen till schweizerier med förfriskningar. Namnet kom av att det var schweizare som öppnade “förfriskningsbodar” eller schweizerier runt om i staden.
H. R. Berns hade ett schweizeri vid Västerlånggatan och senare också ett kafé vid Gustaf Adolfs Torg. 1862 köpte han en tomt vid Berzelii park och lät bygga det som sedan blev Berns Salonger. Det blev Stockholms riktigt stora nöjesetablissemang under det sena 1800-talet. Man hade varietéer med akrobatik, knivkastare, eldslukare, trollkarlar och sångartister. Men när politikerna förbjöd alkoholservering under varietéföreställningarna sjönk intresset för varieté katastrofalt och Berns gick mot konkurs för att sedan återuppstå igen. 

Berns Salonger, Berzelii park

 Alla litografierna på den här sidan finns i museets samlingar av äldre tryck. De flesta är från Karl Anderssons samling, som innehåller brev- och fakturahuvuden från 1880–1900, tryckta i Norrköpings Litografiska Anstalt. Det finns också en del reklamtryck från sekelskiftet 1800/1900 ur Arne Nordenlöws samling.
Alla litografierna finns också digitalt och kan sökas på http://caw.litografiskamuseet.se
Klicka på “advanced search” och skriv sedan “Stockholm” i rutan “Innehåll koncept”, så får du upp alla tryck med stockholmsanknytning. Sökningen och bildvisningen fungerar bäst i dator.