Stipendiatutställning

Vernissage 25 februari kl. 12-15

Blue Master

Sitt porslinsöga hade farfar Ebbe fått efter en olycka på sin motorcykel av märket Birmingham Small Arms Company. Det har berättats hur det där ögat en gång trillat ut mitt under en julklappsutdelning och att det till barnens förfäran ramlat rakt ner i tomtesäcken.

Bland farfar Ebbes kvarlåtenskap fanns ett plåtskrin med kryptiska prylar och verktyg. På en kanariegul ask med elegant etikett kunde man läsa ”Litoghraphic Crayon No. 1 W Korn 120 Centre Street New York”.

Engelskan begrep jag mig inte på, men innehållet var desto enklare för kritor vet ju varenda kotte vad de är till för: att teckna skörk med kåbåjshatt å revålver. Men kritorna var special-klibbiga, halkade runt på pappret som en berusad isdansös och lämnade sliriga spår efter sig svartare än natten. Det här är ju nästan som att rita med lakritsstänger, tänkte jag och gav upp.

Med den industriella revolutionen exploderade tillgången på konsumtionsvaror. Dagligvara, vardagsvara, förbrukningsartikel och kapitalvara – allt var välkommet och man ville gärna se sina prylar i ljuset av världsvan paketering och färgglad reklam.

Alois Senefelders uppfinning – den litografiska tryckmetoden – passade som hand i handske i du nya sköna värld. Nu kunde man massproducera både text och bild för en spottstyver. Ivar Krüger förstod genast refrängen och med säkerhetständstickor i exotiska paket erövrade han halva universum och kunde bygga sitt Xanadu. Ebbe å sin sida parkerade motorcykeln utanför Göteborgs Slöjdförening. Med avklarad examen surfade han med i en våg av svenska litografer som kom att etablera sig under svensk mellankrigstid.

Bland farfar Ebbes alster är cigarettmärket Blue Master något av en favorit. På paketet syns en vit häst i månljus och midnattsblå himmel. Cigaretterna tillverkades av norska Tiedemanns Tobaksfabrik. De säljs än idag men i stället för visuell poesi paketerar man numera rökverken med svartvita varningstexter. 

Från botten av nittiotalets finanskris fiskade mamma upp en liten annons i Göteborgs-Posten.

-Ska du inte söka Dômen Konstskola, Björn?

Jag sökte och kom in. På avdelningen för grafik.

-Vad är grafik, mamma?

Dômen hade svaret men ingen litografi. Det är först nu på Litografiska museet som jag kan slipa kalksten och droppa salpetersyra i gummi arabicum. Och för den som inte redan räknat ut det: de där klibbiga kritorna var inte avsedda för barnteckning på papper. Det korrekta underlaget är miljonårig kalksten från ett stenbrott i södra Bayern. Ordet Litografi är för övrigt en sammansättning av grekiskans lithos – sten och graphein – skriva.

Det tar en stund för syran att etsa sig ner i stenen och då blir det en paus i arbetet. Man kan titta runt bland museets föremål och jag började bläddra i en tjock gammal lunta. Vem hittar jag där i ett hav av svartvita gruppfoton om inte farfar Ebbe. På den tiden klädde sig tydligen hela Sveriges litografkår som Humphrey Bogart. Tänk att farfar Ebbe funnits där hela den här tiden bara för att bli återupptäckt på ett museum av sitt barnbarn hundra år senare.

Med samtiden djupt nedsänkt i en fondue av populärkultur och konsumtion är det kanske inte så konstigt att ett tema i min konst blivit varumärken. Men i kulisserna anar jag nu impulser från farfar Ebbe. Att få snurra hjul och valsar i de mäktiga litografi-pressarna känns lite som att låta cirklar mötas över tid och rum. Det är inte bara massproducerade produkter som litografin lyfte fram på ett nytt sätt. Det gick även att skapa en helt ny slags konst. Tänk Ebbe, på sätt och vis är ju du en föregångare till Andy Warhol.

Utställningen är dedikerad till Ebbe Sölve Mattias Kjelltoft och jag vill tacka museet för generöst stöd under min tid som stipendiat.

Björn Kjelltoft, Stockholm 2024

Maria Erikson – Soft Touch on the Deckle

Maria Erikson’s solo exhibition Soft Touch on the Deckle opens in The Museum of Lithography (Litografiska Museet) on April 23rd, 2023, opening reception at 12–3 pm. Exhibition is open until May 14th, 2023. 

With the body of work Soft Touch on the Deckle, the artist focuses on the process and the materiality of print, emphasizing small movements of water and oil, as well as the meeting points between surfaces of the stone, paper and the body of the artist. Erikson has produced her own lithographic tusche, a drawing material that is diluted with solvents brushed on the stone in its liquid form. Dried coatings of tusche washes on the surface of the stone result in reticulation, that can be seen as an abstract landscape. In the printing process both matter and meaning are compressed on the paper by the pressure of the press. In this way, the paper becomes a site of communication where touch between the artist and the material as well as the stone´s geological strata are intertwined. Through these interactions and contact events new forms of co-existence and non-hierarchical ways of communication emerge.

Soft Touch on the Deckle is a three-part exhibition project – the first part took place at Draakon gallery in Tallinn (January 2023), the second one is exhibited in Ratamo gallery, and the third part is held in the Museum of Lithography in Sweden in April 2023. 

Engagement and contact are central in Maria Erikson’s artistic practice. With the focus on materiality and materials as sets of relationships, she investigates visible and non-visible relations that are produced by the gestures between them. In new structural arrangements she investigates their jointness and indifferences, bodiliness and ability to inhabit shared space. Maria Erikson has completed two-year studies as a collaborative lithography printer and holds a Master Printer certificate from Tamarind Institute (USA) and obtained MA degree in the printmaking study area at the Academy of Fine Arts in Helsinki. In 2019, Maria Erikson received the Eduard Wiiralt grant and in 2021 she was awarded with Ann-Margret Lindell Grant for Printmaking (Sweden). Among her recent exhibitions are Notes from Borderspace (ARS Project Space, 2022); Grafik (Gallery Sander, Norrköping, Sweden, 2021), Ideal Landscapes, Göteborgs Konstförening, Lilla Galleriet, Gothenburg, Sweden, 2020).


Exhibition is supported by the Cultural Endowment of Estonia, Sveriges Konstföreningar (The National Association of Swedish Art Societies)

The artist thanks: Liina Siib, Paul Rannik, Caroline Pajusaar, department of graphic art at the Estonian Academy of Arts, Helena Nordlander Terud, Linda Samuelsson.

Ny utställning! Svärtans ambassadörer – IX-gruppen, 11 oktober–1 november

Philip_von_Schantz:_Röda_vinbär_i_skopa.
Philip von Schantz: Röda vinbär i skopa.

Söndagen den 11 oktober kl 12–15 är det vernissage av Litografiska museets nya utställning Svärtans ambassadörer. Här visas grafiska blad av den kända IX-gruppen, som satte svensk grafik på kartan både här hemma och internationellt under senare delen av 1900-talet.

Gruppen bestod av nio grafiker: Gösta Gierow, Karl-Erik Häggblad, Bengt Landin, Lars Lindberg, Göran Nilsson, Alf Olsson, Philip von Schantz, Nils G Stenqvist och Pär Gunnar Thelander. Medlemmarna hade mötts på Konsthögskolans grafiklinje på 1950-talet och 1964 bildade de IX-gruppen (uttalas ”iks”). Den höll ihop till år 2000, då Philip von Schantz gick bort.

IX står ju för talet nio på latin, då gruppen bestod av nio individualister, var och en med sin egen särpräglade profil. Kanske var det just därför de kunde hålla ihop så länge. Gruppen ställde bland annat ut på Nationalmuseum och Waldemarsudde och hade sammanlagt cirka 150 utställ­ningar runt om i världen. Till höjdpunkterna hörde de på Nationalgalleriet i Aten 1988 och Centre Culturel Suédois i Paris 1997.

På utställningen visas tre av IX-gruppens portföljer om nio grafiska blad. Finissagen, söndagen den 1 november, avslutas kl 15 med visning av den unika dokumentär­filmen om gruppen, Svärtans ambassadörer. Filmens regissör var Thomaz Grahl och producent Sten Ivan Bylund. Den senare kommer att medverka vid både vernissage och finissage.

Med tanke på coronapandemin krävs föranmälan till filmvisning­en den 1 november. Anmäl dig till info@litografiskamuseet.se.