Utställning i vår konsthall 19/4–24/5

Hanna Werning är uppvuxen i Småland och är verksam i Stockholm sedan 2004. Hanna har studerat på St. Martins i London, Konstfack i Stockholm och HDK i Göteborg. Hon har sin ateljé på Södermalm och arbetar främst med projekt som på ett eller annat sätt resulterar i mönster. Fascinationen för människans relation till material, verktyg och maskiner är stark, liksom intresset för vårt behov av att skapa och tolka mönster eller, för den delen, att dekorera med dem.

—

”Under den tidiga våren i år har jag arbetat i museets verkstad. Jag har gjort många försök och flera lärorika misslyckanden. Det praktiska arbetet med stenlitografi (plantryck) rör sig mellan långsamhet och intensitet. Det är en rytmisk process med många moment där rivarpressen, verktygen och händerna slipar, duttar, gummerar, fuktar, rollar, fläktar, vevar, roterar och väntar. Som relativ nybörjare i tekniken möter jag både förtrollning och frustration. Stenlitografin är kemiskt komplex och stundtals oförutsägbar, vilket utmanar min otålighet men även driver mig att fortsätta experimentera och undersöka.

Kalkstenen som material inspirerar. Arbetet inleds med att slipa stenen genom att fukta den och strö på karborundum i olika korngrad. Med händerna roteras en sten mot en annan i en böljande koreografi. En bild suddas ut för att ge plats åt en ny, och i detta mellanrum, i det oplanerade, uppstår något som fängslar mig. Ur rörelsen framträder förunderliga mönster. Jag stannar upp, börjar fotografera av dem och kallar dem spontant Sliplandskap. Åtta av dessa visas i utställningen.

Till och från har jag i över tjugo år ritat mönster för tapeter. Mestadels har de tryckts med limtryck (högtryck) på vals, en industriell teknik utvecklad under 1800-talets mitt. Färgerna trycks vått i vått, upp till sex kulörer samtidigt. Under 2000-talet har det digitala trycket fått större genomslag. Lika mycket som jag älskar det taktila uttryck som de traditionella tryckprocesserna ger, är jag motsträvigt öppen för framtidens utveckling. I utställningen visas exempel på både limtryck och digitaltryck, där jag i det digitala trycket skannat in linoleumsnitt för att bibehålla en handgjord känsla.

Min förkärlek för det mekaniska och rörliga tar sig även uttryck i några sprattelfigurer. Jag bygger dem av överbliven kartong jag finner i grovsoprummet eller som här från museets pappersinsamling. Jag kallar dem Gladgörare.”

Hanna Werning, 2026

—

Du se mer på hannawerning.com och kika in på hennes instgramkonto: @hannawerning